USA ansåg sig ha det klara övertaget i maktbalansen i och med sprängandet av Hiroshima och Nagasaki-bomberna, man gjorde bedömningen att Sovjetunionen skulle behöva ett par år in på 50 talet innan man skulle kunna tillverka egna atombomber. När Sovjet 1949 gjorde sitt första kärnvapenprov tog det fart i dels den amerikanska spiondebatten, dels i forskningen kring och framställandet av den långt mer ”effektiva” vätebomben. 1952 brände således USA av en väteladdning. Några månader senare var det Sovjets tur. Sovjets laddning var lite efter rent tidsmässigt men mer tekniskt avancerad än den amerikanska. Kapprustningen hade inletts. 1954 gjorde den amerikanska utrikesministern John Foster Dulles sitt uttalande om USAs politiska strategi, kallad ”Massiv Vedergällning”. Varje sovjetisk framstöt mot västligt territorium skulle bemötas med USAs hela kärnvapen arsenal. 1957 lyckades Sovjet med sitt Sputnikprojekt och det blev möjligt för Sovjet att tillverka långdistansraketer. 1961 lanserade USA sin triad, atomvapenarsenalen skulle innefatta interkontinentalt flyg, långdistansraketer och atomubåtar. 1962 ändrar USAs sin strategi från massiv vedergällning till flexibel respons. Beroende på med vilka medel en Sovjetisk aggression ägde rum, skulle man från USAs sida svara med samma åtgärder. Den massiva vedergällningen ansågs inte längre vinna verkan då man från Sovjets sida ägde ”andraslagsförmåga”.
Många statsvetare menar att det första efterkrigsårtiondets rustning mellan stormakterna var av aktion-reaktions karaktär, alltså att det ena landet gjorde något som sedan det andra landet svarade på. 60 talet utmärktes av en inre orsaker, detta kallas autismtesen. Med inre orsaker menas att ländernas beslutfattare själva har motiv att driva fram en kapprustning.
Autismtesen bygger på att det är inre orsaker som driver ett lands rustning, en rustning styrd av ett militär-industriellt komplex. Alltså.militärer vill ha stora budgetanslag och nytt material, således framställs den nya utrustningen som mer nödvändig än vad den egentligen är, likväl som fienden framställs som mer illasinnad än han verkligen är. Det militär-industriella komplexet styrs av det kapitalistiska profitmotivet, helt enkelt. Detta sägs också gälla för Sovjetunionen, och har kritiserats för det skulle vara omöjligt att i en planekonomi ge incitament till att agera för egen vinning. Jag tror att det här helt enkelt handlar om det så kallade vested interests problemet, problem som uppstår när den som skall producera en tjänst också är motivatorn bakom tjänsten. Ett konkret exempel: Militären är de som skall försvara landet, det är också de som skall göra bedömningar kring vilket försvar som är nödvändigt för landet, de skall både utföra tjänsten, d v s tillhandahålla ett försvar, och motivera dess existens. Militärer likt alla andra drivs av incitament att göra sin egen situation så dräglig som möjligt och äskar därmed större anslag än vad de kanske i realiteten behöver. Kort och gått kan man säga att det finns interna orsaker till att rusta.
Grunden i terrorbalansen kan formuleras så här:
”1.USA vet att Sovjet har kapacitet att tillfoga USA olidliga skador även om USA redan riktat en kärnvapenattack i full skala mot Sovjet.
2. Sovjet vet att USA vet detta, USA vet att Sovjet vet det osv.
3. Sovjet vet att USA har kapacitet att tillfoga Sovjet olidliga skador även om Sovjet redan har riktat en kärnvapen attack i full skala mot USA.
4. USA vet att Sovjet vet detta, Sovjet vet att USA vet det.
Om antagandena 1-4 är uppfyllda, antas det att ingendera parten skall komma att anfalla den andra.”
Detta beskriver här själva kärnan i just terrorbalansen. Den viktigaste mekanismen ligger som jag kan se det i förhållandet mellan förstaslags- och andraslagsförmåga. Andraslagsförmågan ger att ett preventivt anfall mot motparten är omöjligt, då man vet att anfall återgäldas.
I ljuset av massiv vedergällning och västligt territorium kan man se ett anfall emot Sverige just som en typ av åtgärd som skulle återgäldas från USAs sida i fall av ett sovjetiskt anfall, likväl som bedömningen att man från USAs sida skulle kunna låta Sovjet komma undan med det för att på så sätt undvika ett fullskaligt krig. Med västligt territorium kan man hävda att man från USAs sida menat NATO-länderna, men man kan likväl hävda att det är den västliga intressesfären som avses, vilken Sverige definitivt måste anses ha tillhört. Anledningen till att jag tar upp det redan nu är att man kan se risken för att ett storkrig skulle bryta ut efter ett isolerat anfall som en intressant fråga, ett tredje världskrig som bröt ut för att Sovjet eller USA anföll Sverige är alltså ett möjligt scenario, och i det ljuset ställs också diskussionen om vikten av vår neutralitet.
Jag skulle vilja ge lite sifferexempel på hur många miljoner människors liv det faktiskt är jag pratar om i de olika scenarier för krig som målas upp under Kalla Kriget.. Detta för att man inte skall förblindas av strategiskt tänkande, utan förstå vad det till syvende og sidst handlade om under hela Kalla Kriget. De siffror jag har är i från 80 talet men de scenarier man målar upp är de samma, likväl som det i ett kärnvapenkrig aldrig var aktuellt att använda alla vapen. De vapen som utvecklats är mer effektiva men jag gör den högst personliga bedömningen att de dödstal som jag här redovisar till ganska stor del överensstämmer med de vi skulle fått på 50 och 60 talet.
Bomben mot Hiroshima hade 12,5 kilotons sprängstyrka, Nagasaki-bomben hade 22 kiloton. De första vätebomberna hade en sprängkraft på ett tiotal megaton, fast redan under Manhattan-projektet visste man att man skulle kunna nå laddningar på upp till 100 megatons sprängkraft.
Supermakterna förfogar över följande styrkor:
|
USA Sovjetunionen Storbritanien Kina Frankrike |
4000 – 8000 Megaton 7000 - 11000 Megaton 200 - 1000 Megaton 200 - 400 Megaton <100 Megaton |
Scenario 1: Anfall mot en enda stad.
Resultatet från ett datasimulerat kärnvapenanfall över London, 7 miljoner invånare:
Offer vid anfall mot London(%)
|
Laddningsstyrka (Mt) |
1,35 |
5,35 |
10,35 |
|
Dödade i % av bef. |
11,5 |
67,6 |
90,4 |
|
Dödade o skadade i % |
23,0 |
84,9 |
97,0 |
Scenario 2: Anfall mot militära mål
När det gäller anfallet emot USA utgick man från 1215 mål varav de flesta var robot silos. Varje sådan anfölls med två stycken 500 kt bomber. Den sammanlagda laddningsstyrkan var 1 342 megaton, enbråk del av Sovjets kärnvapenstyrka. I anfallet mot Sovjet var det 1740 st mål, huvudsakligen robotsilos, dock användes vapen av lägre styrka, 100 - 350 kt samt ett litet antal 1,2 Mt laddningar. Den sammanlagda laddningsstyrkan var 844 megaton, en bråkdel av USAs styrka.
Offer vid anfall mot militära mål (miljoner)
|
Döda |
Anfall mot USA |
Anfall mot Sovjetunionen |
|
Till följd av tryckvåg och bränder |
7 - 15 |
5 -11 |
|
till följd av jonisernde strålning |
4 – 14 |
9 - 24 |
|
Totalt antalet dödade och skadade |
23 - 45 |
25 - 54 |
Scenario 3: Begränsat kärnvapenkrig i Europa.
470 militära mål anfölls, antalet bomber var 652 och den sammanlagda laddningsstyrkan var 98 megaton.
Offer vid anfall mot militära mål (miljoner)
|
Döda |
|
|
till följd av tryckvåg och bränder |
7,4 |
|
till följd av jonisernade strålning |
42 - 79 |
|
Totala antalet döda och skadade |
72 - 112 |
Scenario 4. Begränsat anfall mot städer.
1 % av kärnvapnen i USAs och Sovjetunionens arsenaler användes. Målen var de 100 mest befolkningstäta områdena iUSA resp Sovjet. Över vart och ett av dessa fälldes en 1 megaton bomb på 2 kilometershöjd.
Offer antal (miljoner)
|
|
USA |
Sovjetunionen |
Totalt i båda länderna |
|
Dödade |
66 |
77 |
143 |
|
Dödade och sårade |
71 |
93 |
164 |
Det finns även liknande simuleringar gjorda för Sverige. Scenariot är en kärnladdning på 100 kt detoneras på en kilometers höjd över Uppsala (119 500 inv) ca 90 % befinner sig inomhus.
Totalt skadeutfall 1 tim efter explosionen
|
|
Antal personer |
% |
|
Oskadade Lindrigt skadade Allvarligt skadade Döda |
9500 3900 5200 100900 |
8 3 5 84 |