Fortsättning på Franska Revolutionen.

Nationalförsamlingen har bildats.

Jämlikhet, mänskliga rättigheter etc.

Men kungen och hans familj allt mer oroliga.

Droppen är när kvinnor marscherar ut och hämtar in kungafamiljen till Paris.

Axel von Fersens flyktförsök som misslyckas.

Kungafamiljen tas tillbaka till Paris och sätts under bevakning av revolutionärerna.

Inom revolutionärerna så finns det folk som tycker olika mycket om kungen.

Alltså det finns de som vill ha kvar monarkin, men underordna den kungamakten.

Det fanns de som ville avskaffa kungen helt och hållet och införa republik precis som i USA. Här finns skillnad på de som vill göra detta med eller utan våld.

Dessa män med olika åsikter träffades på olika klubbar och i olika lokaler och fick namn efter var de träffades. Den viktigaste och mest kända klubben är Jakobiner-klubben.

En man som hette Mirabeau hade stort inflytande i den revolutionära Jakobinerklubben. Han sågs av folket som en riktig revolutionär men var egentligen i maskopi med kungen. Så länge som Mirabeau var i maktposition så var kungen ganska säker.

Mirabeau ville ha konstitutionell monarki.

Mirabeau dör och det anses av vissa vara den utlösande faktorn till kungafamiljens flykt.

Efter kungafamiljens flyktförsök så intensifieras diskussionen kring vad man ska göra med kungafamiljen. Folket börjar också bli mer och mer antirojalistiska och konspirationsrykten börjar flöda i landet.

Utomlands börjar den svenske kungen GIII att arbeta för en kontrarevolution.

Han har däremot svårt att få de andra länderna att engagera sig.

Konspirationstanken och de antirojalistiska känslorna svajade allt hetare.

17 juli 1791, Radikaler, Marsfältet. Massaker. Var ett försök av Jakobinerklubben att slå ner de radikala elementen.

Efter Massakern så seglar en ny viktig man fram Robespierre och tar över ordförandeskapet i Nationalförsamlingen.

Det stora problemet för revolutionen är hela tiden att vad man än gör så kvar står samma problem som fanns innan revolutionen för folket och ekonomin.

Revolutionärerna försöker sig på det gamla tricket att leta upp en yttre fiende och starta krig mot revolutionens fiender april 1792, och det första område man vill åt är nuvarande Belgien.

Kriget börjar som en katastrof, samtidigt som den ekonomiska krisen fördjupas. Samtidigt som vanligt folk börjar engagera sig i revolutionen. Det politiska medvetandet har spritt sig neråt i leden.

20 juni 1792 stormas slottet av pöbeln. Uppträder hotfullt mot kungen.

Kriget går allt sämre för revolutionen.

I detta läge rycker vår vän Axel von Fersen in i revolutionen ytterliggare än gång. För att garantera kungafamiljens trygghet utfärdar han ett flygblad till Parisbefolkning där det står att om någon så mycket som kröker ett hår på någon av kungafamiljens huvud så ska de få på fan.

Eller detta var tanken, men det kom att tolkas:

att var och en som tog till vapen mot de allierades armé (alltså mot fienden) skulle personligen straffas och få sitt hem nerbränt, höns våldtagna etc. Franska ämbetsmän uppmanades att med risk för eget huvud garantera att lugn och ro rådde i paris när fienden kom inrullande. Skrivelsen avslutades med att om man så mycket som rörde ett hårstrå på kungafamiljen så skulle hela Paris befolkning straffas kollektivt.

Konsekvens: Alla i Paris var nu helt övertygade att det var kungen som låg bakom allt elände och dessutom så hade det aset gått och lierat sig med fienden.

Kungafamiljen sätts i fängelse under stormning av 20000 män. De går och visslar på Mareljäsen. Dessa män stormar kungens bostad och han tvingas fly med sin familj till Nationalförsamlingen som förde honom till Templet.

Oroligheterna fortsätter och en jakt på aristokrater inleds.

Detta var småborgarnas revolution, de ville ha ekonomisk jämlikhet och var grymt patriotiska.

Detta innebär att aristokatin inte ligger så hiskeligt bra till.

Ännu en gång kommer en konspirationstanke att leda till massmord. Den här gången börjar tankarna som så att det finns en inre fiende i nationalförsamlingen denna skriver ut alla unga revolutionärer till fronten i kriget. Med dessa unga raska gossar ute ur paris så tänker helt klart fienden anfalla bakifrån och för att göra det så tänker man använda alla fångar som helt klart är antirevolutionärer. Alltså: vi slår ihjäl alla fångar. Sagt och gjort den 2 september 1792.

Dessa oroligheter håller på i fyra dagar och 1400 personer mördas. Blodiga sablar på väggarna.

I slutet av september 1792 så vänder kriget vid slaget vid Valmy. Preussarna får på nöten.

Dagen efter denna seger röstar man till nationalförsamlingen och man inför REPUBLIK 1792 den 22 september. Ny tideräkning

I november hittas breven mellan Mirabeau och Kungen, nu hade revolutionärerna bevis på att kungen hade konspirerat emot revolutionen och haft kontakter med utlandet och fienden.

20 januari 1793 döms kungen till Döden med en rösts majoritet, av sin egen kusin. 21 januari 1793 klockan 10.20 giljotineras kungen.

16 oktober Marie Antoinette.

Följden blir inbördeskrig, skräckvälde och terror.

Den som två år senare skall reda upp alltihop är Napoleon Bonaparte, men mer om honom i nästa vecka.